Novell blogg om justin bieber

Amanda ska flytta till sin framgångrika syster (som hon inte träffat på minst 5 år) eftersom hennes föräldrar dog i en trafikolycka.

 

 

Jag hatar att flyga. Tänkte jag. Speciellt utan mamma och pappa. ”Se det från den ljusa sidan”, jag kommer i alla fall få träffa min syster. Fast, vill jag det? Nej. Jag förstår inte varför hon hatade mamma och pappa så mycket. Jag vet inte ens varför hon flyttade. Så fort hon blev arton bar det av till Atlanta för att bli artist. Nu var hon 23 och en av det kändaste inom musikbranchen. Hon kom inte ens på begravningen, det är klart, AMA är ju viktigare. För henne i alla fall. Okej, ska jag vara ärlig så längtade jag efter min syster. Men hon kunde väl ha kommit på våra föräldrars begravning i alla fall? Men nej, tydligen inte. Dock fick hon en massa pris på AMA.

Jag undrar hur det är att bo med henne, kommer hon ens vara hemma någonting? Jag har inte haft någon kontakt alls med henne, det var socialen som hade tagit hand om det. Jag satt nu och stortjöt. Bredvid mig satt en kille i min ålder och kollade oroligt på mig.

-          Hur är det? Frågade han och kollade rakt in i mina ögon, han bröt på svenskan lite.

-          Super. Sa jag sarkastiskt.

-          Vad har hänt? Frågade han nyfiket.

-          Lång historia.

-          Well, vi landar inte förren 6 timmar och 47 minuter. Sa han och log.

-          Haha, okej. Jag ska flytta in med min syster som jag inte träffat på minst fem år.

-          Varför ska du flytta in med henne?

-          Typ.. mina föräldrar dog typ, för en månad sen... typ. Sa jag och började storböla igen. Gud vad pinsamt det var. Men jag kunde inte hjälpa det. Hela mitt liv var förstört. Jag flyttar från allt jag hade. Lukas min pojkvän, Elin min bästa vän, alla andra kompisar, dansen (tänker inte börja igen, det var jag och mamma som dansade.) skolan, svenska språket över huvud taget. Allt. 

-          Såå.. vad ska du göra i Atl så? Sa jag när jag hade lugnat ner mig lite.

-          Jag bor där. Sa han glatt.

-          Jaha, men vad gjorde du i sverige då?

-          Hela min släkt är svenskar, men mamma och pappa flyttade till atl med mig när jag var 7. Sa han.

-          Ah okej. Sen var konversationen slut. Jag tog fram mina hörlurar och satte på wake me up when september ends. Mina föräldrar dog den sista september. Så den låten passar. Jag kände en tår på kinden. Torkade bort den och bytte genast låt. Till All day med Cody simpson. Jag är inte direkt ett fan. Men tycker om låtarna ändå.

 

-          Miss ? MISS? Jag vaknade av att en flygvärdinna typ skrek ”miss” till mig. Jag kollade upp och såg att hon stod med mat.

 

-          Chicken or tofu ?

 

-          Chicken please. Jag tog emot den och killen bredvid mig tog en han med. Det var äckligt. Så jag åt bara kexen man fick.

 

-          Glömde ju fråga om ditt namn. Sa killen plötsligt.

 

-          Ja det gjorde du visst. Sa jag lite lurigt.

 

-          Såååå får jag veta ditt namn? Frågade han nervöst.

 

-          Amanda.  Du då ?

 

-          Adam. Sa han och log. Flygvärdinnan kom igen och tog undan efter oss. Skylten som visade att man skulle sätta på sig bälte började lysa. Vi skulle landa.
_________________________________________________________________________-

Så, det var första kapitlet.
det suger nu, men det kommer bli bättre.
ja lovar!!


:D