Svenska/Engelska
jag menar såklart i konversationerna när hon pratar med någon som pratar engelska, som i verkliga livet. eller om de ska prata engelska fast jag skriver det på svenska.?
komentera och skriv engelska eller svenska.
så blir det en liten omröstning.
nästa kapitel kanske jag kan få in imorgon bitti, annars så blire imorgon kväll.
tre kapitel på en dag är väl inte så dåligt?
tack för alla komentarer. ♥
____________________-
3-2 till svenska!
just nu, 23.09 ! :)
____________________-
OKEJ, det blir svenska. det är nog bäst.
men ni som ville engelska, fortsätt ändå läsa.
OCH TACK FÖR ALLA KOMENTARER, sluta inte komentera.
för slutar ni komentera slutar jag skriva.!
PUSS =D
nästa episode kommer om en halvtimme kanske!
16.19
___________________________________________
Episode 3
De började gå ut från bryggan. Bara dom inte kommer hit så är jag nöjd. Jag var precis på väg att kolla klockan när jag märkte att min mobil inte var i fickan. Jag är säker på att jag tog med den. Fan. Jag glömde den säkert på bryggan. Killarna stod precis vid kanten av bryggan nu, så jag började gå mot bryggan för att kolla om min mobil var där. När jag precis skulle passera killarna ställer sig en framför mig.
- Locking for this? Frågade han och höll i min mobil.
_____________________________________________________
- Ja, sa jag snabbt och tog den ifrån han.
- Okej, varsågod! Hörde jag att han sa när jag var på väg därifrån. Jag satte på mig mina converse igen och gick till skateboarden. När jag kom dit där jag la den fick jag se tre till skateboards. Säkert deras. Jag tog min och började åka hemmåt.
- Vart har du varit? Frågade Bea oroligt när jag kom hem.
- Stranden. Sa jag kort.
- Du.. om det jag sa. Såklart jag är ledsen. Och jag ångrar att jag inte kom på begravningen. Du.. förlåt. Sa hon och kramade om mig. Jag besvarade kramen.
- Varför har du inte hört av dig? Vi var bästa vänner. Sen stack du bara.
- Va? Jag har ringt och bett mamma och pappa att du skulle få komma hit varenda lov. Men dom har sagt att du inte ville veta av mig.
- Det har jag aldrig sagt. Såklart jag hade velat komma.. sa jag.
- Mamma och pappa tyckte aldrig om mig. De ville nog inte att du skulle komma. Men du är här nu i alla fall. Vill du se på film?
- Visst.
- Gå och hämta chokladen som finns i kylskåpet så går jag och fixar en film. Jag nickade och gick ut i köket. Öppnade kylskåpet. Där fanns inget mindre än marabou mjölkchoklad. Det hade varit Beas och mina favoriter hemma i sverige. Varje gång vi såg på film hade vi varsin marabou mjölkchoklad. Jag tog två och gick ner till Bea. Det var ett stort rum med en soffgrupp och en stor plasma tv.
- Hur får du tag i detta? Det finns väl inte o köpa här? Frågade jag och pekade på chokladen.
- Jag beställer från sverige. Sa hon och satte sig i soffan.
- Mean girls 2? Frågade hon.
- Absolut. Sa jag och satte mig bredvid bea. När Bea bodde hemma hade vi alltid kollat på mean girls. Och nu hade ju 2:an precis kommit ut.
Efter filmen gick Bea och la sig. Och jag gick upp och hämtade Ipaden. Jag gick ut på takterassen. Jag satte mig så att jag såg ut på gatan. Det var stora och fina villor. Bakom villorna kunde man se vatten. Jag hade antagligen tagit en stor omväg till stranden. Innan Jag hann logga in på facebook ringde min mobil. Det var Elin.
- HEEJ!!!!! Skrek jag.
- HEEEEJ! Det suger här utan dig.
- Vänta lite. Ska bara gå in. Jag gick in på mitt rum, men kom genast på att Bea kanske skulle vakna om jag pratade högt. Och jag tänkte inte viska. Jag skulle precis gå ut på terrassen när jag insåg att jag var tvungen att låsa upp med båda händerna. Så jag gick ner och ut på gatan istället.
- Så, förlåt.
- Vad gjorde du ?
- Jag tänkte gå in, men sen insåg jag att jag skulle vara tvungen att viska om jag skulle vara inne. Så jag gick ut på gatan istället. Så nu sitter jag här på trottoaren. Sa jag glatt.
- Det är så skönt att få höra din röst igen Amanda. Sa Elin glatt.
- Det samma, sa jag och kände hur en tår letade sig ner för min kind.
- Såå.. hur är det då ? frågade Elin lite sorgset.
- Okej..
- Är det huset vi har sett på Beas blogg?
- Nej, hon flyttade till ett lite mer normalt hus för att jag skulle bo så normalt som möjligt. Men det är fortfarande trippelt så stort som mitt gamla hus. Och det var inte såååå litet. Sa jag och log för mig själv. Jag kollade på klockan. Halv tolv på kvällen.
- Hur mycket är klockan hos dig? Väckte jag dig?
- Nej, halv tolv. Jag hade precis sett klart mean girls 2 med Bea.
- Jaha, var den bra då? Frågade Elin uppspelt.
- Helt okej. Hehe.. sa jag.
- Okej, men du vet du en sak?
- Nej..
- Louise och Markus G är tillsammans.
- WHAT?
- Ja jag vet. Undra hur länge det kommer hålla.
- Men shiet. Tog ditt ex, efter typ någon vecka? Vilken bitch.
- Ja jag vet. Och vet du vad det värsta var?
- Nej. Säg.
- Hon kom till mig innan och bah ”alltså, det håller på och hända något mellan mig och Macke, är det typ.. okej för dig?” jag bah ”jo visst.” men duvet ju att hon vet att jag inte är över Markus än.
- Bitch.
- Ja, så vi är inte vänner längre i alla fall.
- Nej det borde ni inte vara. Sa jag. Det blev tyst ett tag och än en gång hörde jag några som pratade. Jag kände igen det. Killarna från stranden.
- Fan.. sa jag tyst för mig själv.
- Vadå? Frågade Elin som tydligen hörde.
- Jag var på stranden tidigare. Och det var bara jag och tre killar där. Sen så glömde jag mobilen på bryggan så de gav tillbaka den till mig. Och nu kommer dom hit. Eller asså, inte hit, hit, men dom går åt det här hållet på gatan. Om du förstår vad jag menar?
- Haha, ja! Är dom snygga då? Sa hon, glad igen.
- Helt okej. Sa jag. de kom närmare och närmare.
- HEY, är inte det där burden från stranden? Hörde jag en av killarna fråga. De andra nickade och vände riktning. Mot mig. De satte sig bredvid mig.
- Elin, de sitter bredvid mig nu.. sa jag. det var ju ändå svenska så de skulle inte förstå.
- Well Hej snygging. Sa en av dom.
- Hej på dig med. Sa jag och var på väg att ställa mig upp.
- Men du, det är lugnt jag måste ändå gå nu. SATSA GUMMAN. Puss. Sa Elin i telefonen och la sedan på.
- Vem pratade du med? Frågade en annan kille.
- En kompis. Sa jag lite nonchalant.
- Bor du med Bea? Frågade den tredje.
- ja.
- COOLT! Aldrig sett dig här, jag bor där borta. Sa den första killen och pekade på ett stort vitt hus på andra sidan gatan.
- Okey. Sa jag och ställde mig upp.
- Va heteru?
- Amanda.
- Okey, jag heter chaz, det där är Ryan och Christian. Sa han och pekade på de andra killarna. Jag var precis på väg in när Chaz kom efter mig.
- Kan jag få ditt nummer? Frågade han lite flörtigt.
- Nej tyvär, du måste förtjäna det. Sa jag och började gå mot huset. Jag hörde att Christian sa ”damn” och ”dissad” HAHA.
________________________________________________________
efter önskemål så skriver jag deras konversationer som ska vara på engelska på svenska.
det är ju mer verkligt om jag skriver på engelska,
så skriv va ni andra tycker.
annars kör jg som jag gjorde i denna del, allt på svenska!
:D
PUSS och tack för komentarer ♥
Episode 2
Förra delen ;
- Såååå får jag veta ditt namn? Frågade han nervöst.
- Amanda. Du då ?
- Adam. Sa han och log. Flygvärdinnan kom igen och tog undan efter oss. Skylten som visade att man skulle sätta på sig bälte började lysa. Vi skulle landa.
_____________________________________________________________________________
Där stod hon. tror jag. Beatrice. Jo hon vinkar. Så det borde vara hon. hon gick fram till mig och gav mig en stor kram. Det var många fotografer där. Vakter fick föra ut oss i en bakdörr. Hon hade någon stor kille i kostym med sig. Han såg ut som en väktare. Ska jag prata svenska eller engelska med henne? Tänk om hon har glömt svenskan och inte förstår något?
- Så hur var resan ? frågade hon när vi satt i en limousin. Okej, svenska.
- Bra. Sa jag och kollade runt lite. Det stod beatrice överallt.
- Förlåt att jag inte kunde komma.. började hon.
- Det är inte mig du ska be om förlåtelse till. Sa jag surt. När jag klev ut ur taxin var jag för sur för att märka att det var det finaste huset jag någonsin sett. Inte så jättestort som man kan tro att en av det kändaste kändisarnas hus ska vara. Men varför ska hon ha ett jättestort hus när hon är själv? Jag orkade inte bry mig. Jag tog min tygväska och gick in.
- Vart är mitt rum? Frågade jag bea.
- Ehm, jag flyttade hit förra veckan. För att du skulle bo närmre skolan och lite mer normalt… sa hon osäkert.
- Så generöst. Vart är mitt rum? Frågade jag igen, surt.
- Hade tänkt att du kunde ha den översta övervåningen? Ett vardagsrum, badrum, tre klädkammare och ett sovrum. Blir det bra? Annars är det bara och säga till så byter du och jag. jag gapade förvånande.
- Tre klädkammare?
- Ja, skor, kläder och smycken? Fast det är typ en som är indelad lite.
- Jaha okej. Tack. Jag går upp och sover.
- Sov så gott. Vill du börja skolan redan imorn? Annars får du vara hemma.
- Jag föredrar nog att vara hemma imorn.
- Ja okej. Du kan ju få följa med mig till jobbet om du vill. Jag ska på intervju med ellen imorn. Men du väljer! Sov så gott. Sa hon glatt- jag gick upp för två trappor och kom in i ett runt rum med fem dörrar. Jag valde en av dörrarna. En gigantisk garderob full med kläder. Orkade inte bry mig, så öppnade nästa dörr. Ett badrum, lika stort som mitt rum jag hade i sverige. I nästa dörr var det ett stort rum med tre soffor och en stor platt-tv. Lite fina blommor. En Apple dator på ett skrivbord. Jag gick fram till fönstret och kikade ut. Jag såg grannhuset. Ett mindre hus. Men ändå stort. Jag gick tillbaka och öppnade nästa dörr. Ett litet rum med en vit fin trappa som gick längs väggen. Jag blev nyfiken och gick upp. Där var det ett stort ”rum” med sjutdörrar i glas. Det var ganska runt, så man kunde dra glasdörrarna runt hela. Jag öppnade och gick ut i den varma luften. Där, en stor takterrass. Som jag inte ens såg fanns när jag tittade utanför huset. En pool i ena hörnet, med lite stolar. Sen i andra hörnet, en soffhörna med lite mysiga kuddar och soffor och så. Jag gick ner igen. Öppnade den sista dörren. Jag tappade nästan hakan. Så stort, och fint. Lila såklart. det hade alltid varit min favorit färg. Jag skulle precis slänga mig på sängen när jag upptäckte en Ipad, bredvid en MacBook, bredvid det en Iphone 4, tre olika Ipods.
- Shit.. sa jag tyst för mig själv. Jag la ner allt på golvet och tog sedan upp Ipaden. Jag gick in twitter och uppdaterade.
”Finally I’m here. I’ve missed my sister so much.”
Det var sant. Även fast jag kanske inte visar det så mycket. Det knackade på dörren.
- Ja ? sa jag så pass högt så att det skulle höras ut.
- Hur är det ? blir detta bra? Sa Bea med ett stort leende på läpparna.
- Bra. Svarade jag snabbt.
- Kom igen, ryck upp dig! Sa hon och satte sig glatt på min säng.
- Hur kan du vara så glad? Sa jag surt.
- Vadå..?
- Ja, om du inte har märkt så dog våra föräldrar för en dryg månad sen. Sa jag tittade på henne. Hur fan kunde hon vara sådär glad? Idiot. Tänkte jag för mig själv.
- ÄR DU INTE DET MINSTA LEDSEN? Skrek jag åt henne. Hon såg förvånad ut. Jag sprang ut ur rummet och ut genom huset, jag tog tag i min skateboard och åkte ner för gatan. Tills jag kom till en strand. Jag tog upp skateboarden och gick ut på bryggan. Det var ingen här. Jag satte mig ner och tog av mig skorna och doppade fötterna i vattnet. Jag vet inte hur länge jag satt där. Men solen hade nästan gått ner. Jag hörde skratt. Jag tittade bak och såg ett gäng killar gå på stranden. Tre såg det ut att vara. De såg ut att gå mot bryggan. Jag ställde mig snabbt upp och passerade dom på mitten av bryggan. Jag hörde viskningar och busvisslingar. Typiskt killar. Jag gick och satte mig en bit bort på stranden istället. Jag kollade ut mot vattnet. Jag tittade lite diskret ut mot bryggan. Plötsligt vänder sig att killar om och tittar mot mitt håll. De började gå ut från bryggan. Bara dom inte kommer hit så är jag nöjd. Jag var precis på väg att kolla klockan när jag märkte att min mobil inte var i fickan. Jag är säker på att jag tog med den. Fan. Jag glömde den säkert på bryggan. Killarna stod precis vid kanten av bryggan nu, så jag började gå mot bryggan för att kolla om min mobil var där. När jag precis skulle passera killarna ställer sig en framför mig.
- Looking for this? Frågade han och höll i min mobil.
_____________________________________________________
Sååå bra/dåligt?
än så länge så har jag typ inga besökare, :(
men jag försöker ordna det, vet bara inte hur.
BTW www.josefindaahl.blogg.se gjorde min design :)
(ska jag ändra något?:))
Episode 1
Amanda ska flytta till sin framgångrika syster (som hon inte träffat på minst 5 år) eftersom hennes föräldrar dog i en trafikolycka.
Jag hatar att flyga. Tänkte jag. Speciellt utan mamma och pappa. ”Se det från den ljusa sidan”, jag kommer i alla fall få träffa min syster. Fast, vill jag det? Nej. Jag förstår inte varför hon hatade mamma och pappa så mycket. Jag vet inte ens varför hon flyttade. Så fort hon blev arton bar det av till Atlanta för att bli artist. Nu var hon 23 och en av det kändaste inom musikbranchen. Hon kom inte ens på begravningen, det är klart, AMA är ju viktigare. För henne i alla fall. Okej, ska jag vara ärlig så längtade jag efter min syster. Men hon kunde väl ha kommit på våra föräldrars begravning i alla fall? Men nej, tydligen inte. Dock fick hon en massa pris på AMA.
Jag undrar hur det är att bo med henne, kommer hon ens vara hemma någonting? Jag har inte haft någon kontakt alls med henne, det var socialen som hade tagit hand om det. Jag satt nu och stortjöt. Bredvid mig satt en kille i min ålder och kollade oroligt på mig.
- Hur är det? Frågade han och kollade rakt in i mina ögon, han bröt på svenskan lite.
- Super. Sa jag sarkastiskt.
- Vad har hänt? Frågade han nyfiket.
- Lång historia.
- Well, vi landar inte förren 6 timmar och 47 minuter. Sa han och log.
- Haha, okej. Jag ska flytta in med min syster som jag inte träffat på minst fem år.
- Varför ska du flytta in med henne?
- Typ.. mina föräldrar dog typ, för en månad sen... typ. Sa jag och började storböla igen. Gud vad pinsamt det var. Men jag kunde inte hjälpa det. Hela mitt liv var förstört. Jag flyttar från allt jag hade. Lukas min pojkvän, Elin min bästa vän, alla andra kompisar, dansen (tänker inte börja igen, det var jag och mamma som dansade.) skolan, svenska språket över huvud taget. Allt.
- Såå.. vad ska du göra i Atl så? Sa jag när jag hade lugnat ner mig lite.
- Jag bor där. Sa han glatt.
- Jaha, men vad gjorde du i sverige då?
- Hela min släkt är svenskar, men mamma och pappa flyttade till atl med mig när jag var 7. Sa han.
- Ah okej. Sen var konversationen slut. Jag tog fram mina hörlurar och satte på wake me up when september ends. Mina föräldrar dog den sista september. Så den låten passar. Jag kände en tår på kinden. Torkade bort den och bytte genast låt. Till All day med Cody simpson. Jag är inte direkt ett fan. Men tycker om låtarna ändå.
- Miss ? MISS? Jag vaknade av att en flygvärdinna typ skrek ”miss” till mig. Jag kollade upp och såg att hon stod med mat.
- Chicken or tofu ?
- Chicken please. Jag tog emot den och killen bredvid mig tog en han med. Det var äckligt. Så jag åt bara kexen man fick.
- Glömde ju fråga om ditt namn. Sa killen plötsligt.
- Ja det gjorde du visst. Sa jag lite lurigt.
- Såååå får jag veta ditt namn? Frågade han nervöst.
- Amanda. Du då ?
- Adam. Sa han och log. Flygvärdinnan kom igen och tog undan efter oss. Skylten som visade att man skulle sätta på sig bälte började lysa. Vi skulle landa.
_________________________________________________________________________-
Så, det var första kapitlet.
det suger nu, men det kommer bli bättre.
ja lovar!!
:D
