Novell blogg om justin bieber

 Förra delen ;

-          Såååå får jag veta ditt namn? Frågade han nervöst.

-          Amanda.  Du då ?

-          Adam. Sa han och log. Flygvärdinnan kom igen och tog undan efter oss. Skylten som visade att man skulle sätta på sig bälte började lysa. Vi skulle landa.

_____________________________________________________________________________

Där stod hon. tror jag. Beatrice. Jo hon vinkar. Så det borde vara hon. hon gick fram till mig och gav mig en stor kram. Det var många fotografer där. Vakter fick föra ut oss i en bakdörr. Hon hade någon stor kille i kostym med sig. Han såg ut som en väktare. Ska jag prata svenska eller engelska med henne? Tänk om hon har glömt svenskan och inte förstår något?

-          Så hur var resan ? frågade hon när vi satt i en limousin. Okej, svenska.

-          Bra. Sa jag och kollade runt lite. Det stod beatrice överallt.

-          Förlåt att jag inte kunde komma.. började hon.

-          Det är inte mig du ska be om förlåtelse till. Sa jag surt. När jag klev ut ur taxin var jag för sur för att märka att det var det finaste huset jag någonsin sett. Inte så jättestort som man kan tro att en av det kändaste kändisarnas hus ska vara. Men varför ska hon ha ett jättestort hus när hon är själv? Jag orkade inte bry mig. Jag tog min tygväska och gick in.

-          Vart är mitt rum? Frågade jag bea.

-          Ehm, jag flyttade hit förra veckan. För att du skulle bo närmre skolan och lite mer normalt… sa hon osäkert.

-          Så generöst. Vart är mitt rum? Frågade jag igen, surt.

-          Hade tänkt att du kunde ha den översta övervåningen? Ett vardagsrum, badrum, tre klädkammare och ett sovrum. Blir det bra? Annars är det bara och säga till så byter du och jag. jag gapade förvånande.

-          Tre klädkammare?

-          Ja, skor, kläder och smycken? Fast det är typ en som är indelad lite.

-          Jaha okej. Tack. Jag går upp och sover.

-          Sov så gott. Vill du börja skolan redan imorn? Annars får du vara hemma.

-          Jag föredrar nog att vara hemma imorn.

-          Ja okej. Du kan ju få följa med mig till jobbet om du vill. Jag ska på intervju med ellen imorn. Men du väljer! Sov så gott. Sa hon glatt- jag gick upp för två trappor och kom in i ett runt rum med fem dörrar. Jag valde en av dörrarna. En gigantisk garderob full med kläder. Orkade inte bry mig, så öppnade nästa dörr. Ett badrum, lika stort som mitt rum jag hade i sverige. I nästa dörr var det ett stort rum med tre soffor och en stor platt-tv. Lite fina blommor. En Apple dator på ett skrivbord. Jag gick fram till fönstret och kikade ut. Jag såg grannhuset. Ett mindre hus. Men ändå stort. Jag gick tillbaka och öppnade nästa dörr. Ett litet rum med en vit fin trappa som gick längs väggen. Jag blev nyfiken och gick upp. Där var det ett stort ”rum” med sjutdörrar i glas. Det var ganska runt, så man kunde dra glasdörrarna runt hela. Jag öppnade och gick ut i den varma luften. Där, en stor takterrass. Som jag inte ens såg fanns när jag tittade utanför huset. En pool i ena hörnet, med lite stolar. Sen i andra hörnet, en soffhörna med lite mysiga kuddar och soffor och så. Jag gick ner igen. Öppnade den sista dörren. Jag tappade nästan hakan. Så stort, och fint. Lila såklart. det hade alltid varit min favorit färg. Jag skulle precis slänga mig på sängen när jag upptäckte en Ipad, bredvid en MacBook, bredvid det en Iphone 4, tre olika Ipods.

-          Shit.. sa jag tyst för mig själv. Jag la ner allt på golvet och tog sedan upp Ipaden.  Jag gick in twitter och uppdaterade.

”Finally I’m here. I’ve missed my sister so much.”

Det var sant. Även fast jag kanske inte visar det så mycket. Det knackade på dörren.

-          Ja ? sa jag så pass högt så att det skulle höras ut.

-          Hur är det ? blir detta bra? Sa Bea med ett stort leende på läpparna.

-          Bra. Svarade jag snabbt.

-          Kom igen, ryck upp dig! Sa hon och satte sig glatt på min säng.

-          Hur kan du vara så glad? Sa jag surt.

-          Vadå..?

-          Ja, om du inte har märkt så dog våra föräldrar för en dryg månad sen. Sa jag tittade på henne. Hur fan kunde hon vara sådär glad? Idiot. Tänkte jag för mig själv.

-          ÄR DU INTE DET MINSTA LEDSEN? Skrek jag åt henne. Hon såg förvånad ut. Jag sprang ut ur rummet och ut genom huset, jag tog tag i min skateboard och åkte ner för gatan. Tills jag kom till en strand. Jag tog upp skateboarden och gick ut på bryggan. Det var ingen här. Jag satte mig ner och tog av mig skorna och doppade fötterna i vattnet.  Jag vet inte hur länge jag satt där. Men solen hade nästan gått ner. Jag hörde skratt. Jag tittade bak och såg ett gäng killar gå på stranden. Tre såg det ut att vara. De såg ut att gå mot bryggan. Jag ställde mig snabbt upp och passerade dom på mitten av bryggan. Jag hörde viskningar och busvisslingar. Typiskt killar. Jag gick och satte mig en bit bort på stranden istället. Jag kollade ut mot vattnet. Jag tittade lite diskret ut mot bryggan. Plötsligt vänder sig att killar om och tittar mot mitt håll. De började gå ut från bryggan. Bara dom inte kommer hit så är jag nöjd. Jag var precis på väg att kolla klockan när jag märkte att min mobil inte var i fickan. Jag är säker på att jag tog med den. Fan. Jag glömde den säkert på bryggan. Killarna stod precis vid kanten av bryggan nu, så jag började gå mot bryggan för att kolla om min mobil var där. När jag precis skulle passera killarna ställer sig en framför mig.

-          Looking for this? Frågade han och höll i min mobil.

_____________________________________________________

Sååå bra/dåligt?

än så länge så har jag typ inga besökare, :(
men jag försöker ordna det, vet bara inte hur.

BTW www.josefindaahl.blogg.se gjorde min design :)

(ska jag ändra något?:))